golvet är kallt
han går fram och tillbaka över det
det är kallt
enda som hörs är datorfläkten
källaren är hans fängelse
och datorn är hans fotboja
han stannar och stirrar in i väggen
blicken vandrar iväg
han visste att det skulle bli så här
han ville inte
men han visste
som han vetat allt annat
what you see is what you get
rent tekniskt sett visste han ju att man inte skulle tänka så
för då skulle det bli så
det förklarade givetvis inte de gånger han hoppats
och misslyckats brutalt
men hans mor skulle säkert klämkäckt dra till med något
"undantaget som bekräftar regeln"
han hade inte behövt logga in och kolla loggen
det hade räckt med att ge fan i att kolla statusuppdateringsflödet över helgen
men neee
söndag kväll
tråkigt
han kollade ändå
inget nytt
kollade historiken
what you see is what you get
han reste sig ur stolen och började vanka av och an i rummet
som en osalig ande
som en vålnad
golvet var fortfarande lika svalt
datorfläkten surrade
cellen var sig lik
"det som inte dödar - härdar"
skitsnack
morgondagen skulle snart gry
en ny dag
en ny dag fylld av desperata försök att sova bort så mycket av den som möjligt
hålla sig undan
döda sin tid
inte tänka
ytterligare en dag i väntan på att någon annan skulle göra något
det blev ju ändå bara skit när han försökte ta tag i saker
"det löser sig alltid"
som en av hans smått barnsliga alkoliserade kamrater en gång sagt
"ja för att någon annan löser det ÅT DIG"
hade han svarat
tysy för sig själv
men han förväntade sig inte att någon skulle lösa hans nuvarande situation
varför det?
ensamen och sysslolös... är det ens ett problem?
om det nu var det, så var det helt hans eget fel och hans egen sak att lösa det
det var ju inte direkt så att någon tvingat honom att sluta plugga
riva upp allt
flytta hem till mamma
ingen hade tvingat honom ut på resan heller
som i slutändan avslutat det närmsta ett förhållande han någonsin skulle komma
ingen hade tvingat honom
att skriva en uppsats om något som han själv kommit på
allt var hans eget bevåg
allt var hans fel
systemet fungerade
det var han som var störvariabeln
han satte sig ner och skrev
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar