
Jag antar att jag spelar alldeles för mycket spel.
Min verklighetsbild flyter ibland ut, gränserna mellan vad som faktiskt händer och vad som jag tycker egentligen borde hända suddas ut.
Jag är en hjälte, jag ska rädda världen, en forskare, eller en fager princessa i ett slott beläget långt bort och vaktat av en ond trollkarl.
Jag har speciella förmågor, rustningar, vapen, oförglömliga side-kicks, ascoola fordon och en hund. Världen ligger öppen framför mina fötter och jag plockar av den som den vore mitt eget smörgårdsbord.
Närhelst jag behagar kan jag spara, se vad som händer för att sedan ladda om.
Jag kan göra vad som helst, jag kan göra om varenda liten svår del, varenda möte, konversation, allting. Ingenting blir i slutändan fel. Allting blir perfekt.
Jag kan spendera timmar på att just de där 30 sekunderna ska bli perfekta. Givetvis finns det fortfarande saker jag inte kan påverka. Spelen har alltid begräsningar. Ofta går det dock att kringgå dessa med ett par fulhack, en editor och lite fantasi. Det brukar dock ofta ta bort allt det roliga så det är oftare att man försöker göra nya saker istället.
När man är "klar" med spelet kan man börja om. Man kan spela som ond och fuska till sig alla vapen. De där jobbiga mobbarna i tredje klass som alltid skulle terrorisera dig på lunchrasterna? Ett nackskott från ett avsågat hagelgevär senare och det problemet är löst. Eller den där tjejen på högstadiet som du var så förälskad i. Ändra lite i konfigureringarna så faller hon för dig direkt.
Men det brukar som sagt inte vara så kul egentligen. Det blir för enkelt. För lätt och trivialt.
Man kan göra sig odödlig och bara gå rakt igenom hela spelet och besgra allt motstånd genom att blåsa på fienderna. Eller göra sig osynlig och bara gå rakt förbi dem.
Men om man inte vill fuska så har du alltid svårighetsgraden. "Easy" "Normal" "Hard" "Insane". När något är för svårt, minska svårighetsgraden. När det är för lätt, öka den. Hör du inte vad karaktärerna säger? Sätt på subtitles. Asenkelt.
Problemet är bara när man vaknar ur sin dröm.
Du är ingen hjälte, du har inga skills, ingen cool bil. Kanske har du en småfet och lat labrador. Möjligen också en sliten skinjacka och ett par billiga pilotglasögon.
Men inte fan är du Mad Max, The vault dweller eller Gordon Freeman.
Man är sigsjälv, irrar runt i en oändlig värld fylld med oändliga möjligheter.
Dock så ser man inte det så, kanske är våran kognition utformad så att vi bara "ser" eller tänker på ett antal olika saker man kan göra. Självklart spelar samhället, uppfostran och uppväxt in i bilden. Men verkligheten är inrutad, men samtidigt inte.
Du kan inte i ett kärvt ögonblick trycka på en knapp och spara allting. Se vad som händer, ladda tillbaka och göra annorlunda.
Du får bara en chans. EN CHANS. Ett ögonblick att göra något. Att göra rätt. Eller fel, eller göra somså du vill.
Det går inte att mitt i en tenta ändra svårighetsgrad på den när det blir för svårt. En tråkig trivial uppgift kan inte göras svårare för din underhållnings skull. Du kan inte använda "fast travel" för att ta dig från punkt A till B. Du måste GÅ hela vägen själv. Alla transportsträckor måste genomlidas.
Du får ingen objektiv fin tabell över "Det här är du bra på, oavsett vad folk säger och tycker om dig. Oavsett hur dem dömmer dig". Du har ingen fin statistik över "hur många liter cola har jag druckit i mitt liv", eller "antalet gånger du gjort fel", "karma" eller antalet myror man krossat under sina skor.
Men samtidigt som det känns tråkigt att fuska i spelen. Tror jag det i längden skulle vara alldeles för tråkigt att efter eget sinne modifiera och manupilera verkligheten.
För det skulle inte längre vara den riktiga verkligheten, det skulle vara min egen manipulerade fusk-verklighet. Den där tjejen i högstadiet skulle *egentligen* inte tycka om mig, hon skulle bara göra det för att jag manipularade verkligheten.
Men det hindrar en inte från att fortsätta fly till en alternativ verklighetsrepresentation. Eller önska att man vore en riddare i skinande rustning på en vit häst som ska rädda den fagra princessan. Eller en hårdkokt tuffing i pilotbrillor, skinjacka och en fet bil med stor mullrande V8:a.
Man kan fortfarande ge sig ut på ett uppdrag att rädda princessorna i vardagen, bekämpa vardagsdraken eller vardagsaliensen. Men man får inga "contineu", "quick-load" eller "checkpoints". Man lever livet i "Hard mode" och härdar ut ytterligare ett nederlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar