onsdag 23 april 2008

Tystnad

Ett svart hål rivs upp i din tillvaro.
Det drar in dig, men ditt fysiska yttre fastnar i dess osynliga galler.
För det är inte ett sådant svart hål, det är mera som en brunn.
En djup, mörk, brunn.
Ner i brunnen faller din ambition, din vilja, ditt mod, ditt allt.
Sen sluter sig hålet, och ditt tomma skal står kvar i tillvaron.
Full av hål från allt det slitigt ur din själ står du ensammen kvar och stirrar.
Du förmår inte skrika eller gråta, du rammlar ihop.
Hålen på din kropp försöker du dölja. Du täcker dem med kläder, men stilar och med smink. Eller med skägg. Du klistrar en fasad av attityder över hålen, du springer iväg
på aktiviteter så att ingen ska hinna se dem. Eller så smyger du iväg ner i din mörka vrå, men hålen lyser upp mörkret med sitt tomma sken.
Ibland så tar du bort bandagen för en liten stund. Och häller spriten ner i hålen i ett desperat försök att få tillbaka ditt inre. Men lika lätt som du häller i det, rinner det ut på andra sidan. Och lämnar dig åter ekande tom nertyngd av din egen bakfylla.

Du jagar desperat i vardagen efter bitar, ett leende, en kram. Vad som helst får fylla hålen. Vad som helst tar du för att lappa ihop din sargade skäl.
Men även det rinner ur dig.

Vad gör du? Var tar du vägen?
Du vänder dig utåt, och visar dina hål?
Eller kryper in i digsjälv och försvinner.


Eller skiter du bara i den där j-... whatever som dissar dig trots att du älskade henne, skiter i allt vad hon heter, är och totalt misslyckas med, bara totalt vänder dig om och går. Kom inte tillbaka. Börja om, och gör det bra.
Titta framåt, skit bakåt.

Inga kommentarer: