tisdag 18 december 2007

Om allt det man aldrig får

Det finns mycket man inte får.
Det finns annat man aldrig får.
Skillnad finns det säkert, men just nu är det ovidkommande.

Man kan också "inte kunna" saker. Som i "... Men nej! Det/Så kan du inte göra"
Men jo? Sålänge jag fysiskt kan genomföra en handling, så KAN jag faktiskt genomföra den. Det är du som blandar ihop det här med social kontext och fysiska möjliga handlingar. IGEN. KÄRRING.

Sen finns det ju hela det mysiga batteriet med saker som aldrig kommer hända.
- Som om någon skulle läsa den här bloggposten (lol).
- Som om... äh orka

Min icke-poäng är att en stor grupp (som en sektion) kan gå runt och fatta en massa elaka, onda, tråkiga beslut och sätta en massa etikätter på en. Men samtidigt som varenda individ i sagda grupp (mot all fucking jävla förmodan) skulle älska en.
Det vill säga, de skulle som helhet kunna fatta ett beslut om din avrättning och varenda en skulle stå där längst fram i åskådarmassorna framför den grå arkebuseringsmuren och gråta när din kalla livlösa kropp faller till marken.

Nu ska jag sova.
Den här bittra gnällfittan har hållt låda länge nog.
ALL ABORD THE FAILTRAIN!