fredag 15 juni 2007

Om att sakna

Nu händer det igen
Nu sitter jag och är sentimental med ett glas whiskey framför datorn/TV:n
Jag stirrar trött på informationsflödet som bajsas rakt i ansiktet på mig
Men det tillfredsställer mig inte
Det får bara tankarna att vandra mera på vad man letar efter, vad man söker och vill ha
Det är en jävla drog
Jag sitter och längtar
Tystnaden och tomheten är påtaglig, jag saknar människorna runtomkring mig
Att bara kunna glida ut i allrummet och slöglo på TV och samtidigt vara social
Visst, jag kan sitta hemma o slöglo på TV, men det gör jag ensammen, det är inte samma sak.
Varför är det så här egentligen? Jag har ju träffat massor med folk nu under studentveckan som jag inte träffat på flera år. Men endå sitter jag nu ENSAM, med ett glas WHISKEY framför datorn EN FREDAGKVÄLL och skriver i min BLOGG och tycker ALLMÄNT JÄVLA SYND OM MIGJSJÄLV!!!
Varför?!

Ska det verkligen vara så förbannat svårt att lyckas fylla sin dag med något vettigt. Varför har jag inte en massa spontanpolare som man kan dra till och kolla på film eller bara snacka skit. Näe, det är för att jag är korkad och rädd för migsjälv och alla andra och stora hela FUCKING JÄVLA SKRÄMMANDE VÄRLDEN!
Att man bara ska sitta ner på röven hela tiden och förvänta sig att hela världen bara ska komma och hoppa rakt på en. Att man inte ska behöva göra något mera än att tillsätta vatten och sedan leva lycklig i alla sina dagar.
Varför ska jag vara så svår? eller alla andra för den delen med?
Varför är vi så rädda för varandra? För oss själva?
Varför sitter jag och ältar samma fucking SKRÄP i en sketen blogg som ingen läser eller kommenterar när det aldrig leder till någonting.
Att jag sedan har en halv miljard jävla försvarsmekanismer och självuppfyllande profetior som rättfärdigar vartenda steg tillbaka och varenda liten tegelsten i den gigantiska Berlinmur jag omgärdar migsjälv med.
Men varför skulle någon hjälpa mig? Jag kan ju bara hjälpa migsjälv. Vi kan bara vara dem vi är.
Men jag vill inte vara den jag är
Eller vill jag?
Vad vill jag egentligen?
Hur kan man begära ett svar av sisjälv när man redan vet svaret? Men samtidigt inte kan lite på sitt eget svar?
Jag är beroende av min egen sanning och uppriktighet, det är min drog som får mig att orka genom vardagen. Men jag ljuger endå för migsjälv hela tiden.

Jag saknar Annika...
Det är helt sjukt, att nu när vi bara är 20 minuter ifrån varandra med bil så har vi pratats vid, kanske två gånger på två veckor. Vafan?! Jag saknar dig

Nej! Dags för struktur och ordning!
Nu är jag ledig i hela fem dagar, under den tiden måste jag styra upp midsommarfirande, skärminköp och socialt umgänge. Annars kommer detta bara bli en jävligt lång och tråkig sommar!

Inga kommentarer: