onsdag 25 december 2013

Om Tomhet

Vill skriva något om att vara tom
Ibland kommer det en överväldigande rastlöshet som sveper med sig all närvaro likt en störtflod
Det blir meningslöst, orkar inte göra något, inte ens vara glad, inget är kul, vill inte prata.
Nuet delar sig själv med noll och blir oändligt, morgondagen försvinner bortom horisonten, färjekarlen som ska ta mig på till morgondagen på sin flotte över sömnens flod spolas bort. Det blir grått, segt, tungt och svart.
Spellistorna blir som naglar på en griffeltavla, spelade på en hackig grammofon.
Alla datorspel blir tråkiga
Diskberget växer, dammråttorna jagar varandra över golvet och väderleken är konstant regn och plus två grader.

Ibland kan man gå någon annanstans, ta en promenad, göra något en stund som man inte gjort på ett tag, man glömmer bort sig i stunden och när man kommer ihåg den slipströmmande verkligheten runt omkring en så undrar man varför det var så tungt för fem minuter sedan.

Man jagar de där ögonblicken. De blir knark. Besattheter. Bekväma hål som man bara öser ner tid i.
Foto. Svabba i mörkrummet. Springa. Gå. Spela. Editera spel. Lägga pussel. Läsa. Programmera. Läsa wikipediaartiklar. Detaljstudera alla skillnaderna mellan de fyra olika varianterna av AK-47 innan den moderniserades till AKM. Antalet "Wizzard of Oz" referenser i Stargate SG-1. Att toppen av en piska bryter ljudvallen om man snärtar den riktigt bra.

Alla kanske är så. Har sådana dagar ibland.
Ska jag tro min psykolog, är jag nog lite annorlunda.
För mig är det så, nästan hela tiden.
Den där kännslan av tomhet bär jag med mig överallt.
Rätt ofta kan jag förlora mig i saker. Knarka ner mig i något
Men det kommer tillbaka, då måste det bort.
Eller fyllas.

Men det går inte att fly ifrån
Jag är sån, helt enkelt
Tomheten som jag känner i mitt liv (det är inte tomt, jag har underbar familj och vänner - vilka jag är sjukt tacksam för att de står ut med mig) är något som alltid varit där och alltid kommer vara där
Det är som ett tomt hål i bröstkorgen behöver fylla upp, för att inte brista ut i totalpanik, ångest och förtvivlan.
Det är något som jag måste leva med
Inget att göra åt
Sitt ner, och titta på hur den seglar förbi som ett moln
Det går över
Lev nu, här och nu.

Det gör mig konflikträdd och klängig.
Inte tappa någon, inte tappa något.
Odräglig
Inte blir rejectad, hellre rejecta.

Trodde alla var så
Bara jag som inte fixade det
Förmodligen inte så mycket att göra åt, bara o leva med
Kanske inte är så, alls. Men lite tror jag nog ändå.
Jag vill utreda frågan ordentligt, tar tag i det nästa år.

Istället för att vara något som jagar mig
Som måste stävjas, hållas borta och fyllas upp
Får det bli min kompis
Du och jag mörket, du o jag

Inga kommentarer: