söndag 1 september 2013

Igår tittade jag på 'Into the Wild' (se den)
Har sett delar av den tidigare, så visste vad den handlade om. Men kände för att titta på hela, från början till slut.
SPOILER SPOILER SP.. whatever, sluta läs då

Vilsen ung man tröttnar på sina föräldrars lögner, bränner alla broar och drar.
Liftar sig genom USA, hittar på ett nytt namn, hänger med hippies och äter bär.
Efter att ha drivit runt i två år hamnar han tillslut i den djupaste vildmarken i Alaska med ambitionen att vara oberoende och fri från allt. Det går väl sådär.
Han underskattar födotillgången och svälter nästan ihjäl, sen kommer våren och han pangar lite ekorrar och övrigt småvilt. Sen ser han en älg, får storhetsvansinne och skjuter den (med 10 st .22lr ........)
Vilket givetvis är för mycket, han hinner inte ta tillvara på allt kött och i princip allting blir uppätet av flugor

Lärdom 1) Bit inte av mer än vad du kan tugga. Fine, skjut fanskapet, men bara kutta av ett lår och vara nöjd med det? Nåväl, han var inte speciellt erfaren. Att flytta 300 kg älg mitt i sommaren, ensammen? Går inte.

Sen svälter han lite mer, det blev visst vårflod och han är fast (kan inte ta sig över samma fors han kom över). ... Bygg en flotte? Du forsrände nerför grand fuken canyon... OH WELL
Så han är instängd, hittar inget vilt, svälter och börjar jaga bär. Äter fel bär och blir förgiftad. Sen dör han

Under hans sista yrande dagar kommer han fram till att ensamheten inte är något svar... på någonting
Alla ögonblick är bortkastade om man inte kan dela dem med någon
Jag tror det är det viktigaste man kan lära sig av filmen (bortsett lite - hur man inte överlever i Alaska)

Jag lärde mig samma sak, fast efter 6 veckor på Nya Zeeland. Och det har jag även återkopplat till den här veckan då jag i princip inte pratat med någon på hela veckan.

Fast ibland är det också väldigt skönt

Inga kommentarer: