Våra hjärtan vandrar en väg
Rationaliteten en annan
Vi följer varken eller, vi rationaliserar bort det som inte passar oss
Den här dunkade känslan i bröstet, kallsvetten, tunnelseendet
Kanske inte är kärlek eller förälskelse
Det är panik. Inget annat
En konflikt jag inte ser någon utväg i. Fastlåst mellan att inte vilja göra den värre samtidigt som den måste lösas och som inte bara kan låtas vara och gå över av sig själv.
Inte göra värre, konfrontera, ignorera. Välj två
Människor, deras konflikter och problem är dock lite mer komplexa än en triangel.
Paniken stämmer inte ur att det inte blir vi.
Det är inte min sak att bestämma över, det rör egentligen inte mig över huvud taget
Det är mina misstag, de där två sekunderna när du tittar över axeln efter mig och jag har redan gått därifrån, den där väldigt uppenbara undertonen av besvikelse i din röst, din kalla blick i ögonvrån när jag tror du ser mig fast du inte hälsar och jag vet inte var jag ska ta vägen. Det är när jag inte vågade ta steget, det är rädslan över att du tror något annat om mig som jag kanske tror att någon annan med en annan bild över situationen och egen agenda sagt till dig som verkligen inte stämmer.
Missade chanser, besvikelse, du hatar mig och malignt skvaller.
Helt plötsligt föll jag bara för dig en dag.
Att vara med dig, få dig att skratta. Det rensar min själv från alla stenar
Det kommer väl aldrig bli, det här inlägget nog aldrig göra någon skillnad, bara svartmåla mig som en blödig tölp som inte kan släppa taget. Om du ens läser, om någon ens läser (Vem fan läser den här skiten anyway... från staterna dessutom?). Kanske inte borde skriva inlägg alls, skriva på papper, lägg i en flaska och tejpa på din dörr. Haha, crap.
Det går väl över, ingen vill väl veta av mig i den här hålan längre ändå. Jag försvinner väl snart nog, då går det över. Det gör det alltid. Det löser sig aldrig, det går över
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar