Inga svar
Han borde ha slutat för länge sedan
Något drev honom, samma sak som fick solen att gå upp, länder att störta bortom ruiners brant, epoker att dra en sista suck och blott förtvina i dammiga historieböcker
Samma historieböcker som visa män studerade för att pussla ihop dammets strukturer och system, men oförmögna att lägga klart dem och likväl dömda till att se sina triviala försök rasa samman igen tillbaka ner i nästa itteration historisk litteratur.
Men det var alltid något som drev
Kanske för att allting var för jävla bra och bekvämt
Inte tillräckligt för att sluta, luta sig bekvämt tillbaka och invända döden.
Nej, precis pinande bekvämt med allting inom räckhåll men fortfarande behovet av att ta sig upp ur stolen, utbilda sig flera år, få ett skitjobb, tjäna en skitlön och gå till skit-ica och köpa skitmjölken. Att kalla det bekvämt kanske var fel, men mycket annat var också fel. Man upplevdes aldrig få tycka illa om saker - tugga och svälj - aldrig vara missnöjd - aldrig vara nöjd - aldrig någonting
Det var bara ett monstruöst ekorrhjul av samma fuken skit hela tiden.
Inget jobb, inga pengar, ingen frihet att spendera. Låst
Jobb, pengar, ingen frihet att nyttja. Låst
Och alltid den här längtan efter något bortom cykelns krök, något underbart gäckande som man kunde se en skymt av om man sträckte sig lite, man hörde viskandet i cykelns eviga knarrande, man hörde rykten, man drömde om det. Men när man väl lyckats tricksa sig in i ett friläge, korten log mot en och stjärnorna stod - nästan - rätt. Något annat. Någon annan. Annat, annat, annat. Inte du. Den där halvsekunden i magen (NU NU NU NU NU N...) och sedan se cykel rista till, du tappar fotfästet, snubblar till, chansen är borta.
HCB pratar om THE DECISIVE MOMENT och själv var man fast i the UNDECISIVE moment.
Cykeln rycker på axlarna och rullar vidare
BULL FÖR DAJ
Det som hela tiden känns som hindret med stort H, som hela tiden lurar bakom cykelns krök, hoppar fram och förstör och sabbar allt. Fnyser cykeln bort och reducerar dig till en liten plutt.
Alla andra duktiga små barn har redan besegrad kröken, cykeln, livet, universum och allting.
De är på 43 nu. Man är kvar på 39½
Reducerad, värdelös liten jävla plutt som inte kan reda sig själv, alla hatar och ingen hjälper
De tänker inte ens hjälpa dig att knyta snaran du försöker hänga dig med
Varför skulle de göra det för? Du kommer ändå inte lyckas knyta den, hitta ett tillräckligt högt träd och....
Fingrarna skakar så mycket av ilska att det inte går att skriva på ett tag
Måste behärska sig för att inte sitta och skrika för högsta hals mitt i natten
Måste sova
Måste söka jobb
Måste slå ihjäl varenda jävel som står framför mig i kön så jag kan få jobbet så jag har råd att äta mat så jag överleversåjagintedördördrödödödödödaödaödödaödaödaödöaödaödaödaödadöadöa
Tankefälla
Andas
Varför älskar ni mig inte
Jag blir bara vad ni gör mig till
Varför kan ni inte göra mig vacker, framgångsrik och älskad
Varför älskar ni mig inte, bortom hemmets trygga bubbla
Du är verkligen ful världen
Alla säger att du är vacker och ska skyddas
Du är ful
Du kommer dö
Jag suktar den dagen då svampmolnet tar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar