Markör
Tyst blinkande på ett blankt papper
(Tekniskt sett en datorskärm inne på sista varvet)
Han kunde inte avgöra om markören var den mest tålmodiga entiten i världen eller den mest otåliga
Den kunde likväl vara väldigt förtäckt aggressiv och pissa på honom för att han inte skrev
Skrikande vältra ur sig förolämpningar och glåpord på över hans värdelösa arsel som inte skrev
Eller så höll han på att bli galen
Förmodligen galen då han började tillskriva medvetandetillstånd till döda ting. Döda virituella ting dessutom.
Däremot så var det förmodligen någon undangömd del av hans medvetande som promt resonerades bort som på avvägar ändå lyckades terrorisera övriga delar av medvetandet.
Definitivt galen
Åtminstone knäpp bortom räddning
Ena delen ville inte göra någonting. Knappt gå upp om mornarna
Den brukade ge med sig runt lunch, mest för att blåsan behövde tömmas och övriga delar av medvetandet var griniga efter kaffe
Många andra delar ville göra massor med saker. Hela tiden.
Aldrig sitta still
Men inte själv, det var den inte tillräckligt bra för det.
Andra delar ville inte ha med någon annan att göra, litade inte på någon, tyckte inte om något
Den delen var förmodligen släkt med den första som inte ville gå upp på morgonen
Högen med ofärdiga saker som hade deadline "NU" och "IMORGON" bekom inte medvetandet
Förutom plikten
Men plikten ville mest att polisen skulle sparka in dörren och sätta en kula i dess kletiga våtvara
Alla delar var på något plan överens om att det inte funkade och inte kunde fortsätta så här
Några delar föreslog att härda ut, det kanske skulle komma ett magiskt DEUS EX MACHINA ögonblick snart som skulle lösa allting
Andra föreslog hjälp, som argumenterades ner av övriga
Det var bara skam och uppmärksamhetssökande
Fel på systemet, inte den här instansen
Fåniga blogginlägg och värdelösa bilder fick räcka
Om de inte ser och förstår och vill och är bäst och bryr sig och gör något kan de lika gärna fara åt helvete
...
Allting kan lika gärna fara åt helvete
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar