Dagen var inte riktigt slut än, natten ville inte riktigt börja
Som ett par tjuriga barn satt de i varsitt hörn och vägrade prata med varandra
Ensam låg han mitt mellan dem och väntade på att de skulle bli sams och sömnen infinna sig
Dagen ekade i öronen som ett svagt tinnitus
Inget
Inget idag heller
Den hade varit så tom, att den uppfunnit sig själv och låtit tomheten implodera in i verkligheten
Skulderbladen värkte
Kontorsstolen hade blivit ytterligare söndersutten
Som en parad av dåligt samvete vandrade nu tankarna tyst och stirrade på honom där han låg
Pengarna var slut
Cykeln behövde repareras
Dagens måltider hade bestått av bröd och baconost
Drömmarna och ambitionerna fanns nog där
eller hade definitivt funnits någon gång
Men han saknade verkligen, målet, stigen, tron på att komma dit
Eller så trodde han
Ibland
Det lät självömkande, mesigt och töntigt
Han spolade bort det med ett glas whisky
Ingen självömkan, hade man gjort rätt hade man inte hamnat här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar