Skrivfobi
...eller kramp?
definitivt kramp
Fobi var *typ* som när man inte ville, fick panik, skrek, grät
Psykproblem, skruvar lösa, tragisk och traumatiserande händelser såsom uppväxt, pubertet, skola, prov, passa in, lära sig saker, hålla tyst, skaffa vänner, skaffa tjej, bli dumpad av tjej, utskrattad, antastad och utanför.
Definitivt kramp
Framtiden dansade på det vita pappret, en blinkande markör skrek "MEEEEEEEEEEEN SKRIV NÅGOT DÅ"
Att medelst knuten näve mosa det lilla fanskapet var extremt lockande, men storhjärnan sa åt lillhjärnan att "Neeeeej - dumfan - du får bara ont i handen när du krossar den mot skärmen. Hand *MJUUUK* Skärm *HÅÅÅÅRD*"
Dumhjärna
Slår den istället, TAKE THAT BRAINCELLS!
Det var inget vitt papper föresten,
det var en skärm
Även om papper ibland var lättare
Penna och papper afforderade fortfarande planlöst klotter
Ännu hade inte vetenskapen till fullo ersatt just den väldigt ädla och långt utvecklade grenen inom prokrastinering
Skärmen var dock också vit
Som pappret brukade vara
Fast ingen penna
tangentbord
och en markör
Dess stadiga pulserande var det enda taktfasta i rummet
Innanför pannbenet kokade frontalloberna
Tankarna hade bestämt sig för att vara lite grann överallt ikväll
Överallt, ingenstans, stop, fram, upp, ner, hata, älska, dö
leva
Skriva
Det förflutna stod utanför dörren
Knackade på
Nätt
Sparkade. Skrek. Hotade att bränna ner huset. Bad. Grät. Ringde en kompis
Allt om vartannat
Dörren klagade, gångjärnen gnällde och brevinkastet gick resignerat hem tidigt
Fast besluten om att inte släppa in det förflutna fortsatte istället arga leken med markören på skärmen
Om man stirrar tillräckligt länge kanske telepati skulle uppstår spontant och markören börjar dansa över skärmen av sig själv
Det eller att total galenskap infinner sig av den totala isoleringen och pacifiteten som brutalt tillkommit på grund av att det förflutna barrikaderat trapphuset
Vägen ut
eller i varje fall vägen tillbaka
Fast besluten om att inte låta det förflutna vinna övervägdes alternativen
Det förflutna hade slagit läger ute i trapphuset
Ibland hade det låtit som det tröttnat och gett sig av, men förmodligen hade det bara somnat av ren utmattning eller lagt sig i bakhåll för någon av Nilssons katter
Alternativt hade det förflutnas skrik tystnat för att det var för upptagen med att inmundiga en av Nilssons katter som det förflutna hade lagt sig i bakhåll för
Alternativt hade Nilsson själv vid något tillfälle själv fallit offer för det förflutna
Alla alternativ var precis lika troliga
Svårt att avgöra
Det förflutna fortsatte för närvarande sitt korståg mot sina egna stämbands icke existerande oändliga hållbarhet
Det förflutna skulle aldrig lämna trapphuset
Aldrig ge upp
Aldrig gå hem
Förmodligen konstant göra sig påmind efter bästa förmåga
Ingen skulle heller öppna dörren
Undantagsvis hade förmodligen Nilsson gjort det och bragts om livet
Dörren skulle förmodligen hålla ett rätt bra tag till
Istället fokuserades de irrande tankarna på morgondagen
Kanske skulle det förflutna spontant fatta eld, sjunga Elvis och dansa wienervals ner till närmsta ölhak och beställa en kall latte med sur mjölk
Tanken var skrattretande och gav rummet en ljusare ton
Tankarna som rusade i frontalloberna stannade upp och även de började roa sig åt tanken på morgondagen
Morgondagen skulle kanske bli riktigt angenäm bestämde sig frontalloben efter en kort stund
Tiden, som obönhörligen gjorde sig konstakt påmind i allting de företog sig skulle fortsätta framåt
Bort från det förflutna, även om det förflutna alltid skulle vara ett steg bakom
Och tiden ett steg före
Och tanken mitt imellan
Alltid lutandes lite framåt för att göra klivet in i Tidens fotsteg lite lättare
Alltid veta att det förflutna var ett steg bakom
Borde...
fattade tangenterna
Det var så vackert
Öppnade ögonen
och skrev
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar