Om man går tillbaka och i blogghistoriken för ungefär motsvarande period de senaste åren kommer man att finna ungefär samma sak.
Ett genomgående tema som lätt identifieras (jag orkar inte göra den faktiska genomgången... men har man skrivit skiten så har man ändock ett visst mått av "koll") nämligen: olycklig förälskelse, uttråkad och ostimulerad yngling, glorifierat grönt gräs på andra sidan vägen och supernaiva, satuerade, ljusläckiga hipsterdrömbilder av vad nästa termins högskolestudier skulle frambringa.
Fine, NolleP brukade ha sina höjdpunkter. Även om det oftast mest var total cphajp.
Ibland undrar jag om man håller NolleP för Nollans eller arrangörens skull.
Även den dagen man som riktig människa tittar i kalendern, läser statusuppdateringar, ser bilder och blir löjligt nostalgisk, bitter och bakåtsträvande...
Och poängen?
Ungefär som livet i övrigt
Grymt
Hårt
Pissar på dig
Dvs-
Att återvända till Linköping vid denna tidpunkt är att liknas vid att hälla sirap över hela kroppen och rulla sig i en enorm myrstack med pissmyror samtidigt som världens alla professorer står och redogör akademiska analyser över ditt beteende (och skrattar)
Att återvända kommer blott att rivstarta ytterligare en personlig apokalyps
Varför vill jag ingenting annat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar