Stabilitet efterfrågas.
Topparna är få och dalarna alldeles för djupa
Hjärnspökena löser av varandra på löpande band
Jag orkar inte prata och ingen vill lyssna
Orkar inte slutföra något annat, eller lägga energi på något vettigt
Får ångest oavsett om jag försöker eller inte, det känns som allting blir fel ändå
Jag känner mig som en främling överallt som gått till fel fest och inte känner någon
Ovissheten driver mig till vansinne och vackra saker dräps för att skapa sinnesro.
Bloggpoesi får blir det enda uttryck som ingen kan förstå
Dessa dager man önskar att man inte kände något, det gör ändå bara ont till slut
Allting tar slut, även min ork och lust
Ibland ber jag till min envisa gnista att ge upp
Att lägga sig ner och inte kämpa mot väderkvarnarna mera
Orkar inte mer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar