måndag 1 juni 2009

Berg och Dalbana

Stabilitet efterfrågas.

Topparna är få och dalarna alldeles för djupa

Hjärnspökena löser av varandra på löpande band

Jag orkar inte prata och ingen vill lyssna

Orkar inte slutföra något annat, eller lägga energi på något vettigt

Får ångest oavsett om jag försöker eller inte, det känns som allting blir fel ändå

Jag känner mig som en främling överallt som gått till fel fest och inte känner någon

Ovissheten driver mig till vansinne och vackra saker dräps för att skapa sinnesro.

Bloggpoesi får blir det enda uttryck som ingen kan förstå

Dessa dager man önskar att man inte kände något, det gör ändå bara ont till slut

Allting tar slut, även min ork och lust

Ibland ber jag till min envisa gnista att ge upp

Att lägga sig ner och inte kämpa mot väderkvarnarna mera

Orkar inte mer

Inga kommentarer: