torsdag 9 april 2009

Lund...

Markörtecknet blinkar malignt åt mig på skärmen
Nu dansar det framför mina meningar och gäckar mig när jag skriver
Jag tittar på det och kommer på att det kanske är en vettig inledning till något att skriva om.

Efter att ha styrt upp livet i Linköping, knutigt ihop alla lösa trådar och druckit slut på mjölken satte jag mig på ett tidigt tåg hem. Jag sagnade ner i sätet och dåsade fram till Hässleholm. Jag offrade min fönsterplats åt en far som passade sin bångstyrig son, så det var inte så mycket att titta på annat än andra trötta resenärer som sov. Bussresan ner till stationen fick jag sällskap på av André. Jag bli lite tårögd och stolt när jag tittar på de yngre barnen och inser att även de växer upp och blir fullfjädrade kognitionsvetare någon dag efter att de kompletterat sin KvTill. Alla andra verkar också ha sina plågoandar... AI, uppsatser... mig?

På stationen möter mor upp. Vi åker hem och jag drar i mig lite fika för att vakna till. Vi sitter på flickr och tittar på mina bilder. Vi stalkar folk på Facebook och försöker utröna vem den där personen två klasser under som eventuellt kan vara släkt med någon från grannhålan som mor växte upp i. Så var fallet.

Vi åker in till stan. Mor sa åt mig att ta med mig kavajen, så vi kan fixa till den inför kusinens bröllop i dalarna till sommaren. Sen köpte vi en ny kostym. Jag brukar inte tycka om att köpa kläder... men nu blev det lite speciellt. Jag antar att kvalité och personlig service är viktigt för att jag ska känna mig trygg i en klädköpar situation. Jag brukar egentligen inte ha råd att köpa kläder. Oftast blir det ett par jeans på HM för ett par hundralappar. Kavajen med tillhörande skjorta och slipps blir i vart fall jättebra. Ser fram emot att få dem på mig sen.

Jag tittar även in på Mattsons för att prata lite foto. Vi kommer fram till att min kamera förmodligen klarade det där fallet på över en meter ganska bra och att det är ett senare problem då bara inskickning för kontroll blir dyrt. Jag suktar även lite efter en blixt och bestämmer mig för att återkomma senare för ett köp.

Sen åker vi hem och fixar mat. Dricker grogg, öl och snackar skit. Jag pratar lumpenminnen med min bror och filosferar kring livet, döden och kärleken med mina föräldrar. Vi äter och dricker gott och slentrianpoppar popcorn och glor på Mitt i Naturen och PLUS. Sverker dissar Fortum.

Under hela dagen tvingar jag mig till att fortsätta vira in allting i bubbelplast. Ibland knäpper det under mina fötter när jag går. Det knäpper i mitt huvud när jag tänker. Och det faller bubbelplast ur munnen när jag pratar.

Sen tar jag en öl till och fortsätter skita i allting. Det löser sig.

Jag konstaterar även att jag faktiskt börjat tycka mera om Lund. Linköping är trevligt i all ära. Men det är fortfarande bara en jävla bonnhåla
Och Lund är en jävla akademisk bonnhåla

Det finns på något sätt mer här. Det är klart att alla andra är i Linköping. Men flyttade man alla hit, så vore kanske världen plötsligt lite vackrare?
Man kanske kan återuppliva det som en gång dog
Det är inte direkt första gången som rötterna rivits upp och omplanterats.
Vad framtiden ska hålla vet ingen. Allra minst jag
Vi tar det som det kommer, en dag löser vi det. Allting har sin plats och sin tid.
Allting löser sig

2 kommentarer:

Sally sa...

haha det där med bonnhålorna är fan sant! bägge jämförelserna. jag gillar ibland också här mer mer, gillar att man ser turning torso. utsikten. (och att vitsipporna börja slå ut i dalby hage)
glad påsk!

sMARTAss sa...

Jag vet inte om det är någon grej med Lund, att det krävs att vara ifrån ett tag för att lära sig att uppskatta staden. Nu är jag helt okej med den.