lördag 4 april 2009

I en stund av tyst- och stillhet sätter jag mig ner och plitar en rad mörkret.
Dagen har varit skönt avslappnad och spontan.
Jag har mest blivit runtledd på diverse trevligheter i det fina vädret.
Först åt jag frukost med väldigt bakisiga fadderister och festerister på Andreas. Sedan tog vi en promenad till Vallamassivet för att leta efter borttappade nycklar (det plus en tripp till akuten och en hemskickning - bra skifte mao). På vägen hittade vi även lite glass. Väl hemma softade vi vidare och drog på Indieallsång och en mellanfest någonstans i Gottfriedsberg.

Nu sitter jag hemma och rensar öronen med lite Springsteen och Ebba Grön (eller balanserar/varierar - your choice).

Jag har kommit fram till att 'skita i allt' är underskattad metod för att lösa problem. Det låter fruktansvärt brutalt, men det medför att jag känner mig mer avslappnad och lugn. Jag har bara haft en panikattack den senaste veckan. I det långa loppet är det nog bäst så. Inte för att jag egentligen känner så för fem fucking jävla ören - eller vet vad jag egentligen känner. Men någonstans måste man själv fungera som människa innan man kan bygga vidare med något annat. Och att i nuläget enbart fungera kanske låter lite oambitiöst, men jag tror ändå att det är vad som behövs, att bara verkligen kunna släppa allting, landa.

Oavsett vad jag sedan vill/kan bygga på det så är det en nödvändig grund för framtiden. Sådeså. Om någon har en annan idé så får ni hemskt gärna delge mig den :)

1 kommentar:

Linnea sa...

Jag blir så glad när du uttrycker dig som att du faktiskt har något egenvärde. Som att du ska ta hand om dig själv, för du är den viktigaste personen du har. Vårda det.