torsdag 12 februari 2009

...eller?

Eller så kan jag sitta kvar här med mitt bitterljuva leende och falla ner i djupa tankar. Skriva vad jag faktiskt tycker och känner, hoppas på en bättre morgondag.
En hållbar morgondag.

Det är vad jag vill, en hållbar morgondag.
Inga bekymmer, inga problem. Inte behöva ligga vaken och tänka på allting.
Slappna av, skratta åt allting och glida med.
Snart är min tid här över. Det vore trevligt... om jag dels inte tänkte på det så jävla mycket och inte konstant försökte kompensera för... fem miljoner grejer jag aldrig tagit åt mig av och fått slitet ur händerna på mig. Och dels bara gled med och hade det trevligt (inte för att jag har otrevligt, men... kanske mindre spänt hela jävla tiden)

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för att det här inlägget inte ska bli precis som allt annat gnäll på livets orättvisor som jag bloggar om.

Var inte rädd för mig, jag är så rädd för dig
jag går på glödande kol
Lyckan kommer, lyckan går, dom säger
tiden läker sår
Jag släcker lampor, jag öppnar fönster
letar efter mönster

Jag kommer aldrig, jag kommer aldrig, kommer
kommer aldrig komma hem

Flyktsoda, ta mig i land
sätt mig i brand, ibland ibland ibland
...

Take it away...
Nu borde jag sova och kanske formulera mig bättre imorgon

Inga kommentarer: