Jag brukar allt som oftast klämma in en par tre klagosånger över mina eventlösa sommrar i titangruvan beläget i den sydliga akademiska bonnahålan Lund.
Även om jobbet isig är helt ok efter en sisådär 1200-1500 timmar börjar man komma in i det mesta. Överraskningarna är få bortsett från när någon av maskinerna bestämmer sig för att abrupt och oförklarligt sluta fungera. Tiden mellan in- och utstämling flyter förbi. Höjdpunkterna är rasterna, inte för den intellektuella nivån eller genusperspektivet... men de är ändå något form av åtråvärt avbrott. Själva arbetet sitter i fingrarna sedan länge. Om man sätter i ett par öronproppar så tystnar maskinernas ljud och allting blir plötsligt tyst.
Jag brukar öppna en dörr in till mitt sinne. Kroppen fungerar som den ska och sköter alla arbetsuppgifter. Men tankarna får stillsamt vandra iväg. Ibland sitter jag och sjunger för mig själv. Men oftast blir det en introspektiv resa genom ett fritt flödande tankefall.
Oftast blir det episoder jag tänker på. Saker man kunde gjort annorlunda, saker man ångrar. Lika ofta sitter jag och drömmer ihop något action äventyr där jag diskret byts ut mot hjälten. Inspirationen brukar komma från datorspelen, filmerna eller ibland någon bok jag läst. Det är som jag kliver in i berättelserna, Deus ex Machina (som det så fint heter) och räddar världen och allting.
Det hela är rogivande på något sätt. Det jobbiga blir om man blir strandad ensammen i hemmet en längre tid... då brukar det urarta till att jag står och skriker ut i tomma luften (se tidigare inlägg).
Men ja. Jag har väll bara mig själv att skylla eftersom jag hör av mig till gamla vänner ungefär lika ofta som jag hör av mig till Radiotjänst och betalar TV-avgift (jag äger faktiskt ingen TV så :P ). Det brukar bli en fika ibland, men jag skulle behöva så mycket mera.
Nu längtar jag tillbaka till linkan och till Ryd. Det är nästan som man saknar Ryds-gnisslet från ovanvåningen, fulla och högljudda studenter på väg hem genom natten efter en blöt tisdags på [hg] eller Gripen planen som lyfter över huvudet på en med full efterbrännskammare 0900 på morgonen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar