Nykter och pank gör ingen utekväll, sålänge man inte har en oberoende sponsor som köper öl åt en hela tiden. Men ja, "I de bästa av världar". Eller sålänge man inte bryr sig, och bara går "ut" för att ha kul. Som varierar från allt till kvart i tre ragg, till fyllesnack med polare till 4 timmar på dansgolvet non-stop.
Att skriva blogg när man är på örat introducerar ytterligare en svårighetsgrad, att träffa de satans tangenterna, att se alla korkade felstavningar och att inte totalspy alla sina annars inlåsta innersta tankar och känslor.
Tur att jag inte har några då.
Nej seriöst, innuti mig känns som ett stort svart hål. Och jag märker att det saknas något. Det är inte kul. Det är inte som det borde vara.
Är det faktiskt något som saknas, något som skadats eller falligt bort. Eller är jag bara feg. Svårt att avgöra vilket i nuvarande situation.
Kan det vara så att reptilhjärnan bara spökar, och domderar att man borde kämpa för sin sak. Men om man inte har något att kämpa för, eller inte vill kämpa för något. Ska man bara lägga sig ner i den kalla jorden och vänta på sin undergång? Eller försöka göra något produktivt av sin menlösa tid på denna planet.
För om man inte kan älska någon, vadfan är det då för mening med något?
Allt kallt beräknande till trots, känslan går före. Om det inte finns någon känsla, kan man inte räkna med något. Då blir summan av alla handlingar noll. Och livet känns som det bara är en bortslösad ekvation som aldrig går ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar